Ny Netflix dokumentär "Cheer"
"Naturligtvis, som med alla dokumentärprojekt om ett atletisk lag, ligger det verkliga värdet i hur väl "Cheer" väver samman den gemensamma strävan och mindre porträtt av individerna som får det att hända."
Som barn deltog jag i flera cheer-tävlingar med min pappa, tittade ivrig på cheerleading-filmer och gick till och med så långt som att klä ut mig till cheerleader 3 gånger i rad för Halloween. Däremot kom jag aldrig in på tävlingsgolvet, eller ens hejarlaget faktiskt. Den nya Netflix-dokumentären "Cheer" sammanfattade tydligt varför för mig!
Dokumentären dödar omedelbart den "dumblonda" stereotypen, efter det 14-faldiga nationella mästarlaget Navarro College. Filmningen börjar med en intensiv rutin, klipp av laget som gråter, har smärta och ändå fortsätter, vilket visar hur fysiskt utmanande sporten är. Uppvisningen av atletiskhet blandat med cirkuskunskaper kan vissa bara drömma om; dokumentären inspirerar till en helt ny era av tricks and turns. Två minuter och 15 sekunder att sluta med rutinen i ditt liv verkar plötsligt mycket mer utmanande än det låter. Med subtila påminnelser genom hela serien som räknar ner till "Daytona-säsongen" - den nationella tävlingen, ser vi laget träna hårdare och hårdare. Med 40 lagmedlemmar och bara hälften av dem som tjänar en plats på finalmattan är ingen rädd för att pressa sig själv, med 3 hjärnskakningar, blåsor och en blodig näsa inom det första avsnittet, belyser serien verkligen den fysiska avgiften som denna sport tar .
Sporten har inte bara hjälpt dessa tonåringar fysiskt utan även känslomässigt. Många av dem diskuterar att sporten har räddat deras liv, utspelad i den lilla staden Corsicana, Texas, många kommer från oroliga bakgrunder och Monica Aldama, även om en tävlingstränare står som en förebild för dem. Hon är en av få kvinnliga tränare i toppen av cheerleading-scenen, med ett noggrant öga och en tight air of class. Hon betonar att: "vi gör det om och om igen tills det är rätt, och sedan gör vi det om och om igen tills vi inte kan få det fel."
Dokumentären avslutas med det band som ett cheer-team har, från att lita på att bli fångad efter ett hopp till den breda acceptansen av varandra som människor; "om kemin i laget inte finns där, och förtroendet och bandet, det är då saker faller samman." Dokumentären balanserar perfekt både laganda och de individuella striderna för tonåringar som har ägnat år åt en tävling som varar i drygt 2 minuter.
Dokumentären finns att streama på Netflix nu och jag rekommenderar den starkt för både cheerleaders och icke-cheerleaders, speciellt för alla som älskar en bra binge!
Romy Jan 2020©
